Tänk om allt du söker – lugnet, lyckan, riktningen – redan finns inom dig?
Tänk om det inte handlar om att lägga till, jaga eller prestera mer, utan om att skala av. Att komma ihåg det du redan vet, men glömt.
För bakom all oro, stress och inre tomhet finns du. Ditt autentiska jag.
Inte den du lärt dig att vara, utan den du i grunden är.
Vi står med ett glas vatten i handen och tror oss förstå havet. Vi har fragment av kunskap, enstaka mätvärden, teorier – men det stora mysteriet, det djupare, undflyr oss fortfarande.
Vetenskapen, psykiatrin, hjärnforskningen bygger tack och lov på evidens. På det vi kan mäta, studera och förstå. Men många forskare är också ödmjuka inför det faktum att vi fortfarande vet förvånansvärt lite om hur våra hjärnor och sinnen faktiskt fungerar. Vad är det som styr våra känslor, våra reaktioner, våra val? Och vad är det vi bär på – utan att ens veta om det?
Hur påverkar uppväxten oss? Inte bara genom tydliga trauman som övergrepp eller våld, utan också genom mer subtila faktorer. En återkommande känsla av att inte bli riktigt sedd. En förälder som fanns där men inte var närvarande. Miljöer där prestation värderades högre än känslor. Det handlar inte alltid om dramatik. Ofta är det just det tysta, återhållna och osynliga som sätter djupast spår. Och det vi inte bearbetar riskerar vi att föra vidare.
Vi säger ofta att vi gör egna val. Partner. Karriär. Livsstil. Men hur fria är de valen egentligen? Hur mycket kommer från samhällets normer, andras förväntningar, våra egna rädslor eller gamla överlevnadsstrategier vi utvecklade tidigt i livet? Hur ofta lever vi ett liv som egentligen inte är vårt?
Och så den där frågan som få vågar ställa på riktigt: Vem är jag?
De flesta svarar med vad de har: barn, partner, jobb, bostad. Men det säger ingenting om vem du är.
Jag vågar påstå att depressionen många bär på – men också stressen, oron, känslan av tomhet eller till och med utbrändheten – ibland bottnar just i det här. Vi lever inte i samklang med vårt autentiska jag. Vi formas av miljöer, sammanhang och anpassningar vi ofta inte ens är medvetna om. Av inlärda mönster, skyddsmekanismer, kulturella förväntningar och gamla sanningar vi aldrig riktigt har ifrågasatt. Det är lätt att tro att vi väljer, när vi i själva verket ofta bara upprepar.
Men vad händer om vi får hjälp att hitta hem till oss själva?
Det är där lugnet infinner sig. Inte ett snabbt rus av yttre bekräftelse, utan en stillhet inombords. En grundad lycka som inte behöver något att luta sig mot, för den kommer inifrån.
Men det kräver mod. Att möta sig själv utan filter. Det kräver vilja. Ärlighet. Ödmjukhet. Och det kräver stöd. Många tror att lösningen är att fly. Åka på bara vara-läger. Bada kallbad. Säga upp sig, lämna allt, flytta till andra sidan jorden och öppna ett katthem. Eller bli bergsguide i Alperna. Eller delta på en Burning Man.
Och visst, det kan vara vackert. Kanske till och med nödvändigt ibland. Men om du inte hittar lugnet eller dig själv i soffan hemma kommer du inte hitta det där heller. Då är det fortfarande en flykt. En vacker, romantiserad flykt, men ändå en flykt.
Men här är det fina. När du väl hittar hem till dig själv, när du lever i närvaro, medvetenhet och i samklang med ditt sanna jag då kan du göra precis allt det där du drömmer om.
Bygga katthem. Bada kallt. Vara i skogen i tystnad. Bestiga bergstoppar. Bränna trägubbar i öknen. Och upplevelsen blir något helt annat. Då är det inte längre en flykt.
Då är det expansion.
Och ärligt – vi vet inte om vi får en andra chans. Vi vet inte om vi får komma tillbaka. Vad vi vet är att vi lever en gång. Så vill du verkligen spendera det enda liv du med säkerhet har med att leva någon annans dröm, följa någon annans spår? Eller vill du leva det liv du var ämnad att leva?
Så vad händer om du stannar kvar. Möter det som skaver. Tittar på vad som är sant för dig. Skalar bort alla lager och börjar leva inifrån och ut?
Det är där den verkliga resan börjar.
Och på Reset hjälper vi dig att ta första steget.
Med värme, Patrik Brännfors
Co-Founder & Coach @ Reset