Vad är det för fel på dig?

Beroende är större än substansen – varför vi måste förstå människan, inte bara medlet

Att försöka förstå beroende genom att bara fokusera på substanserna är som att analysera bensinen för att förstå hur en motor fungerar. Det säger något, men långt ifrån allt. För att verkligen förstå måste vi titta på själva motorn – hur den är byggd, vad som får den att hacka, övervarva eller stanna. Beroende handlar inte bara om vad vi stoppar i oss, utan varför vi behöver det från början.

Substansen är ett symptom, inte orsaken

Under lång tid har samhällets syn på beroende dominerats av substansen: alkohol, kokain, opioider, cannabis. Vi förbjuder, kontrollerar, bestraffar – i hopp om att om vi bara får bort “drogen”, så försvinner beroendet. Men forskningen visar något annat.

“Addiction is not about substance – it’s about the user’s relationship to it.”

– Dr. Gabor Maté

Han och många andra forskare pekar på att trauma, anknytning, stress och existentiell tomhet är det som ofta ligger bakom beroende. Substansen blir ett sätt att reglera smärta – inte orsaken till lidandet.

Och därför är den mest relevanta frågan vi kan ställa inte:

“Vad är det för fel på dig?”

Utan:

“Vad har hänt dig?”

Det är ett skifte i perspektiv. Från skuld till förståelse. Från dömande till nyfikenhet.

Vetenskapligt stöd: Beroende som copingstrategi

I den banbrytande ACE-studien (Adverse Childhood Experiences Study) visade Felitti och kollegor att människor med en hög belastning av barndomstrauman har dramatiskt ökad risk för alkoholism, drogberoende, depression och självskadebeteenden. Det är inte ett val – det är ofta en överlevnadsstrategi.

“Trauma survivors may use substances not to seek pleasure, but to avoid pain.”

– Dr. Judith Herman

Många människor med beroende har aldrig fått lära sig andra sätt att hantera sina känslor, sin ångest eller sin skam. Substansen blir ett sätt att stå ut med livet – tills det inte längre går.

Rat Park – ett paradigmskifte i förståelsen

På 1970-talet utmanade forskaren Bruce Alexander den rådande synen på beroende genom sin berömda Rat Park-studie. Han visade att råttor i en stimulerande, social miljö sällan utvecklade beroende av morfin, medan råttor i isolering gjorde det nästan direkt. Slutsatsen? Det är inte bara substansen – det är miljön, samhörigheten, och psykologin bakom användandet som avgör.

Detta stämmer också med WHO:s definition, där beroende erkänns som en komplex sjukdom med biologiska, psykologiska, sociala och andliga faktorer.

Beroendehjärnan: inte svag, men sårbar

Modern neurovetenskap visar att personer med beroende ofta har förändrad funktion i hjärnans regleringssystem: impulsstyrning, känsloreglering och belöningssystemet. Hjärnan söker balans, inte eufori. Substanserna fyller en funktion – inte för att skapa glädje, utan för att slippa smärta.

Det stärker bilden: beroende är inte moralisk svaghet – det är ofta en sårad hjärnas försök att hela sig själv.

Beteendebaserat beroende – utan droger

Att beroende är större än substansen märks också i att människor kan bli beroende av spel, sex, mat, arbete eller skärm. Dessa fyller samma syfte – att bedöva, distrahera eller dämpa. Det visar att beroende inte kräver en kemisk substans – det kräver ett psykologiskt hål att fylla.

“The opposite of addiction is not sobriety. It’s connection.”

– Johann Hari

Vad innebär detta för behandling?

Om vi verkligen vill hjälpa människor, måste vi förstå att de inte bara försöker fly något – de försöker också finna något. Lugn. Trygghet. Sammanhang. Att se beroende som ett uttryck för mänsklig längtan – snarare än ett självvalt förfall – är nyckeln till både empati och effektiv vård.

Behandling bör därför inte bara vara abstinensfokuserad, utan också:

• Traumamedveten
• Relationellt grundad
• Neurovetenskapligt informerad
• Och existentiellt öppen: Vad söker du i ruset? Vad saknas i ditt liv?

Slutord: Från kontroll till förståelse

Substanser kan förstöra liv – men de förklarar inte varför människor fastnar i dem. För det måste vi våga se under ytan. Våga fråga: “Vad har hänt dig?”

För det är där vi hittar verklig förändring. Inte i flaskan. Inte i pillret. Utan i berättelsen bakom.